Vi måste prata om våren

Hur har ditt år varit? Är du nöjd med marknadsföringen och försäljningen? Om du är det är mitt råd att fortsätta på den inslagna linjen och med samma team. Det där med att ”när det går som bäst, det är då man måste se upp och förändra”, vet jag inte om jag tror på. Jag tror mer på ”If it’s not broke, don’t fix it.”

Om du däremot är ute och letar efter ett nytt kommunikationsteam skulle det vara jättekul om du bekantade dig lite försiktigt med mig och mitt team. Året har varit fullspäckad för Team Herr Janson och det gillar vi så klart. Bra konsulter ska ju vara upptagna, eller hur?

Jag har arbetat med ett nischat IT-företag, en barnvagnsentreprenör med ett nytt patent, ett stort VVS-företag, en entreprenör inom hår och skönhet, en fastighetsmäklare, ett idrottsförbund och ett globalt teknikföretag.

Det betyder att jag t ex skrivit om hur ett företags hela verksamhet effektiviseras genom digitalisering, hur föräldrar till småbarn kan lösa kända logistikproblem med barnvagnar på ett nytt sätt, hur man väljer badrumsmöbler på bästa sätt, hur man fixar enskilt avlopp, hur skönhetssalonger kan skapa mer värde för både anställda och kunder, hur försäljningen av ens bostad kan bli billigare, tryggare och mer transparent samt vad man kan förvänta sig av idrottsledare och utövare inom en särskild idrott. Plus om industrirobotar, vilket inte är första gången. Förra gången blev det första pris för webb i Svenska Publishingpriset.

Hur låter det för dig? Jag har några klara uppdrag till våren, men får plats med dig också.

Skicka gärna ett mail. Jag kommer inte att förfölja dig. Men ett inledande och prövande samtal kan ju vara en bra idé.

När alla ska väcka känslor

I alla mina år som copywriter, reklamare och kommunikatör har jag läst att mitt jobb handlar om att väcka känslor. Köpbeslut är styrda av magen, rationaliserade i efterhand i huvudet.

Förr var det bara de stora, lyckade och modiga kunderna som litade på känslan och gjorde reklam som funkade. De var rätt få. De flesta körde på med sin tråkiga och faktatunga kommunikation.

I dag verkar det som att många fler har fattat det där med känslorna. Så många har fattat att det har blivit trångt. Vi har hamnat i ett känsloträsk där man som mottagare av alla dessa inkännande budskap börjar längta tillbaka till fakta-tiden.

Det är mycket känslopjunk därute nu. Skrivsugna (höll på att skriva skrivkåta) copywriters (som jag också ibland) öser på med mjuka värden så man storknar.

Jag tänker till exempel på en ny film från SAS om mötet mellan dem som väntar på att någon efterlängtad ska komma hem och dem som nyss landat och kommer ut genom dörren till ankomsthallen. Jag tycker den är fin. Vem tycker inte om att se människor som kramar och pussar varandra för att de är så glada att ses så att de gråter också?

Men som om inte det räckte – bilderna talar tydligt om för mig vad det handlar om – så har SAS också lagt på en voice-over som berättar hur det KÄNNS att mötas efter en resa och om varför det kan KÄNNAS på ena eller andra sättet.

Det blir bara för mycket. Jag tas ifrån möjligheten att få känna och tänka själv. Och kanske t o m gilla SAS lite extra.

Och om alla gör samma sak – stjälper stora känslor över oss i parti och minut – ja, då blir det som när reklam är som värst: inget når fram.

Om du är som jag, att du verkligen tror på känslor och en personlig ton men att det måste väl för f-n vara någon måtta på allt det fina – då kanske vi borde jobba ihop. Hör av dig om du vill ta en kaffe och prata om saken. Och lite känslor.
ms-PVsFoX