Monologer

Gör det enkelt för folk

Man hör vad ordet “marknadsföring” betyder. Det är något som ska föras till en marknad för att visas upp.

Förr i tiden kanske det var en häst. Jag tänker på Emil i Lönneberga. En häst är väldigt lätt att fatta vad det ä, liksom det mesta på en marknad i Småland när det begav sig. 

I dag är marknaden inte alltid en fysisk plats där man kan se och känna på saker. När den är av den sorten är den ändå otroligt stor och omöjlig att överblicka.

Inte blir det enklare när det som skas ta till marknaden inte är en faktisk pryl som man kan känna på. Eller när det är en tjänst som aldrig tidigare funnits.

Ju mer komplex och mångfacetterad marknaden är, desto viktigare är det att vara tydlig. Du måste visa vem du är och vad du håller på med. Och det måste gå fort. Ingen har tålamod med kreativa klurigheter som är finurliga för sin egen skull. Man måste begripa.

För detta krävs ett visst mått av mod hos marknadsföraren.

Visst är det konstigt? Hur kommer det sig att det är modigt att visa vem man är och vad man vill?

Jag tror jag vet varför. 

För att det är bekvämare att sitta på läktaren och kommentera de få modiga och sårbara som vågar gå in på arenan och stå för något. Det är mycket enklare att sitta på avstånd och verka smart genom att kritisera andra, än att ta risken att göra fel i allas åsyn. 

Jag rekommenderar dig att titta på Brené Browns Netflix Special. I den förklarar hon hur allt fungerar. Livet pågår på arenan, inte på läktaren.

När du inspirerats av Mrs Brown bjuder jag eller fotograf Alvreten på en kopp kaffe, så kan vi prata igenom hur vi kan hjälpas åt att få ut dig på hjältarnas utsatta arena. Hör av dig här.

Alvreten och Herr Janson hjälper WAU i Västerås att visa vika de är och vad de håller på med.

Låt inte idén försvinna in i den vanliga soppan

Idéer är sköra grejer. Inget är lättare än att skjuta ner en ny tanke.

“Kul idé, men den skulle aldrig fungera.” “Den kanske hade funkat på ett annat företag, men inte här.” “Folk skulle tro att vi inte visste vad vi sysslade med.” ” Den skulle vara för jobbig/dyr att genomföra.” “Det där testade vi en gång.” “Vi har vårt sätt och det kan man inte bara ändra på.”

Även när idén gått igenom lever den farligt. Då börjar de stillsamt framförda åsikterna, de knappt synliga justeringarna och den omedvetna rädslan knuffa in det som var fräscht in i det invanda. Det blir tryggt, men också erbarmligt tråkigt.

“Om vi bara byter det ordet och den bilden, så folk känner igen sig.”

Men grejen är att folk inte ska känna igen sig. Inte helt. Det lilla som stör vanan är hela poängen. Det är det som får uppmärksamhet, skapar intresse,   öppnar för nya tankar och gör nya beteenden möjliga.

Språket bestämmer tanken, är det jag säger.

Och språket består av mer än ord: bilder, så klart, men också hur ledningar agerar gentemot sina anställda, hur anställda agerar mot sina kunder och hur anställda beter sig mot sina kollegor.

Kommunikation är en soppa, men en härlig sådan om man får till ingredienserna.

Jag bjuder in dig till att testa mitt och mina vänners kök här.

Kom och koka soppa på en idé med mig.

Kunden snark i centrum snark

Min käresta är sjuksköterska. På en av hennes arbetsplatser var sloganen “Patienten i centrum”. Läste nyss i Dagens Nyheter att även Karolinska säger så.

Förlåt, men vad är alternativet? När man säger så självklara saker antar jag att det finns en medvetenhet om att något har gått fel. Det som var drivkraften från allra första början i en verksamhet har hamnat i bakgrunden. Något annat kom efter en tid att hamna i centrum. Kanske administrationen, maktspelet eller logotypen. 

I morse var jag på en frukostföreläsning som började med frasen “människan i centrum”. Jag tänkte, att ja ja, jag fick ju i alla fall en kopp kaffe (och träffa en supertrevlig chef på Svenska Bostäder).

Men sen blev det bättre. Förmodligen för att budskapen från de två föreläsarna stämde med mina åsikter och vad jag försöker göra: sätta “patienten” i centrum. 

Men hur går det till? Hur blir en fras i en värderingsfolder till verklighet? Ja, man måste så klart vara en riktig människa själv. Man måste veta vad det handlar om att vara människa. Då vill man ju vara i centrum ibland, eller hur?

Ska det vara så svårt att lyckas med? Ja, tydligen med tanke på all “kommunikation” som inte fungerar. Man får kanske bra siffror i undersökningarna om räckvidd, likes och klick, men inget händer på riktigt. Ingen köper det man vill sälja, ingen frågar efter ens tjänster. Ganska många har sett, tillräckligt många har lagt dig på minnet, en hel del sympatiserar med det du säger, men ingen GÖR något.

Ett exempel från frukosten: Sverige är bäst på viljan att organdonera, men ligger långt ner i listan när det gäller registreringar.

Vad vill du att dina potentiella kunder ska förstå dig? Vill du få deras förtroende? Vill du förmå dem att gå från tanke till handling? Som Dr Phil säger: The world couldn’t care less about thoughts without actions.

Action börjar här.

Bild Alvreten

Den generiska våta filten

Allt handlar om connection. (Hittar ingen svensk översättning, konstigt nog.) Det är det vi vill allihop. Vi vill få en relation med andra människor. Vi  vill att folk ska tycka om oss.

Samtidigt har vi det inte så lätt med att skapa connections. Det stora hindret är vår rädsla. Vi tror inte vi är tillräckligt bra, snygga eller duktiga. Djupt därinne tvivlar vi ibland på att vara värda kärlek.

Så det är inte konstigt att vi föredrar att Play it safe. (Nä, nu får jag skärpa mig med engelskan.) Men Playing it safe is a very dangerous game, sa någon och denne någon hade rätt. I alla fall om du är ute efter connection.

Connection kräver mod. Connection kräver att du vågar visa dig som människa. Och då, min mänsklige vän, blir du sårbar. Kanske det värsta du och jag vet. 

Men det är inte så farligt. Alla hatar att vara sårbara, trots att det är det enda sättet att nå en annan människa. Du måste därför – om du inte redan gör det – omfamna dina svagheter. Din sårbarhet är din möjlighet att nå andra människor och bli älskad för precis den du är.

Så nu – det här ska ju handla om copywriting – vet du varför så många företag gör så otroligt tråkig reklam. Man är rädd att göra fel. Man använder samma ord som alla andra. De orden är ofta abstrakta, långa och låter bra i konferensrummet. Problemet är att de inte betyder något för någon och att ingen bryr sig. Därför blir det ingen connection om man inte räknar en gäspning eller en förbi-scrollning som en slags kontakt.

Om du vill ha hjälp att skriva som en människa som räcker ut handen och vill få kontakt med andra livs levande och sårbara människor, då tycker jag att du ska ta en kaffe med mig. Jag bjuder om du är i Stockholm. Vill du prata om samma saker i Småland får du fika med min fotograf Alvreten. Han fattar precis vad det handlar. Låt oss lyfta på den våta generiska filten och uppnå…CONNECTION. Folk skulle älska oss för det.

Använd gärna kontaktformuläret.

Äntligen kontakt!
Bild Alvreten

Att vara originell är så jäkla svårt. Det mesta som görs liknar något annat. 

Skälet är förstås att det finns ett pris på originalitet. Jag som copywriter tar en stor risk genom att sträva efter att leverera idéer, texter och lösningar som inte liknar något annat  i branschen. Samma sak gäller för mina uppdragsgivare. “Tänk om det inte funkar! Tänk om folk tycker att jag är inkompetent! Jag kommer få sparken.”

Risken finns.

Men att inte våga testa att göra annorlunda kostar i längden ännu mera. För min del har jag då inget särskilt att erbjuda. Bara mer av samma sak. Och varför ska man anlita just mig om mitt erbjudande är utbytbart? Det skulle vara om jag var billigast då, att jag levererar ett slags generiskt ordflöde till rea-pris.

Men samma sak gäller ju då följaktligen också min uppdragsgivare, d v s dig. Om det inte märks någon skillnad på dig och konkurrenterna, ja då är det billigast som gäller. I både mitt och ditt fall är det en färd mot botten.

Mitt jobb är att få dig som uppdragsgivare att sticka ut. Du ska synas bland konkurrenterna. Du har ett annat tilltal. Du är personligare. Du är roligare. Du är trovärdigare. Du har en bättre story att berätta. Du verkar ha bättre grejer än andra, annars skulle du ju inte kunna kommunicera så här tryggt, eller hur?

Att synas i mängden, vara annorlunda och sticka ut, det är inget som sker i en handvändning. Vi måste fundera ordentligt, ta reda på fakta, leta fram det vi i min bransch kallar för “insikt”, innan vi börjar skriva och fotografera. När vi har den insikten, då kan vi börja jobba på din nya tydlighet i din bransch, med text, bilder, design, film, tonläge, attityd och allt som gör ditt erbjudande till något speciellt, attraktivt, intressant och spännande.

Jag ser ingen annan väg än den som är lite svårare att hitta. Resan där är mycket roligare och mer belönande.

Hör av dig om du vill testa några tankar med mig. Jag bjuder på en kaffe, så klart.

Förslag på samtalsämnen under vår fika

Enkel eller dubbel espresso?

Viktigast innan man börjar jobba ihop är att kolla om man delar värderingar. Om man gillar varandra, helt enkelt, och tror att ett samarbete kan leda till något bra.

Här är några saker jag tänker att vi skulle kunna prata om när vi ses första gången över en kaffe i Jönköping eller Stockholm:

• Om relation mellan produkten/tjänsten och kommunikationen
• Om kreativitet och att våga vara annorlunda
• Om relationer till målgrupperna och respekt
• Om sanning och äkthet
• Om att inte vara för alla
• Om enkelhet i samarbetet

Vad skulle du vilja prata om?
Hör av dig.
(Klicka på “Kontakt” för mailformulär.)