Monologer

Jag läste precis en artikel i MIT Sloan Management Review om en undersökning som visade att inte ens högsta ledningarna i företag känner till sina egna strategier. Och värre blir det längre ner i hierarkin.

Artikeln stödjer det jag läst om tidigare, att många av de främsta  företagen struntar i långa planer för framtiden. Framtiden verkar komma emot en fortare och fortare med ständigt nya överraskningar, så varför planera?

En konsekvens av den strategilösa framtiden är att gig-ekonomin växer till sig, d v s att arbetsuppgifterna allt oftare utförs av människor som inte är anställda, men hoppar in när de behövs.

Det kan kännas vimsigt för en företagsledning att inte ha en fem- eller treårig strategi. I själva verket är det ett helt rationellt val. Lösningen med gig funkar helt enkelt bättre.

Som strategilösa blir vi agila, vilket betyder att vi kan reagera snabbt på förändringar, ändra och styra om åt det håll som stunden kräver. Med en gig-syn på tillvaron,  går det att navigera snabbare. Gig-ekonomiförespråkare känner svetslågan i baken; vi MÅSTE hänga med och lära oss nytt varje dag.
Det lär finnas en 5-timmar-i-veckan-regel som syftar på hur mycket tid vi alla bör lägga på vår egen vidareutbildning om vi inte ska bli akterseglade. Bill Gates och andra hyfsat lyckade entreprenörer skriver under på den, om jag förstått det hela riktigt.

I dag har vi all kunskap inom räckhåll. Det är bara att läsa på, öva och utvecklas.

Testa gärna ett gig med mig och mina kompisar i Herr Janson nästa gång du har behov av att kommunicera utan en femårig strategi som riktlinje. Du bara står där i nuet och tänker: “Vad bra om jag kunde berätta detta nu direkt på ett fräscht och intressant sätt.

Time for a gig!

 

 

Ibland är jag dum nog att svara ja på frågan: “Kan du leverera en ny hemsidestext till det här företaget? Det är bråttom.”

Jag antar att jag gillar utmaningar. Och så tänker jag alltid att projektet kan växa när de ser vilken stjärna de anlitat för omskrivning av den där texten de inte gillade.

Ibland funkar det, men risken är överhängande att min nya copy blir skit. Eller så här: Nya texten är kanske inte dålig, men den blir skriven i ett sammanhang som ingen omfattas av, för det sammanhanget finns bara i ett enda huvud i hela världen: mitt.

Bra kommunikation tar tid. Och då menar jag inte att själva skrivandet behöver vara så tidskrävande. Men allt det andra.
För det första insamlande av information. Det kräver en hel del fotarbete, om än inte särskilt avancerat, men timmarna går.

Det är det som kommer efter researchfasen som är den stora tidsätaren – att gå igenom informationen, låta den studsa mot allt annat man har i huvudet efter att ha fyllt på med grejer varje dag hela livet, och till slut komma fram till det absolut nödvändigaste: en insikt.

Insikten är när polletten ramlar ner. Så tydligt ska det kännas. Jag och uppdragsgivaren fattar vad som är den s k grejen, vad som är storyn, vad som är kärnan och vad som måste ligga till grund för det som ska nå fram till rätt människor: kommunikationsidén. Insikten är som en uppenbarelse från ett högre väsen. Vi ser sanningen tillsammans.

Därefter alltså kommunikationsidén, som inte måste vara en rubrik (eller på klassiskt manér, en rubrik och en bild), utan ett grundläggande koncept som vi hädanefter alltid har i åtanke för allt vi gör kommunikationsmässigt.

Konceptet brukar bli ett antal väl valda ord. Kanske stannar de på konferensbordet, medan rubriken och bilderna flyger i väg. Där finns en skillnad mellan konceptet och kommunikationen.

Jag vet inget annat sätt att gå från totalt ovetande till lite av en expert.

Alltså: 1 Information (kring mitt uppdrag, men också precis allt jag vet, har upplevt och samlat i mitt förråd av tankar och erfarenheter). 2 Insikt. 3 Idé.

Så måste det gå till.

Så ge mig all information. Plus tid. Så kan vi komma fram till den där nödvändiga insikten tillsammans.

Gå till kontaktsidan om du vill testa processen.

En urgammal sanning när det gäller reklam och kommunikation är att budskapen måste sticka ut. En lika gammal sanning är att reklamköparna ofta tvekar när de får förslag som faktiskt sticker ut.

Det är lätt att tolka sammandragningen i magen man kan få av kommunikation som sticker ut, som något negativt, särskilt om man ska stå för den offentligt.

Men den rätta tolkningen av det magonda är troligen att det är ett bra förslag. Hade förslaget stuckit ut på ett dåligt sätt, hade du inte fått magont. Då hade du varit likgiltig och tackat nej. Eller möjligen blivit förbannad för att dina kommunikatörer presterat så dåligt.

Jag och mina kommunikationskamrater vill inte göra dig förbannad. Men gärna få till det där oroliga pirret.

Vi jobbar efter övertygelsen att kreativitet säljer dina varor eller tjänster bättre än allt annat. En priskampanj kan förstås sälja, men på kort sikt.

En hållbar strategi är att bygga ett varumärke med uthållighet och kontinuitet, och på olika kreativa sätt fortsätta att prata om kärnan i verksamheten, om syftet, om visionen och om sina passioner.

Dina budskap måste glädja, skava, intressera och på lång sikt skapa en relation till följare, kunder och hang arounds.

Det kan vi hjälpa till med. Att säga rätt sak till rätt människor på ett sätt som är nytt och engagerande. Och så måste det alltid se snyggt ut.

Vi kan höja intressegraden på dina inlägg där konkurrensen om uppmärksamheten å ena sidan är benhård, men där det å andra sidan finns ett stort utrymme att i en strid ström av habila inlägg, sticka ut.

Pirrar det i magen?

PS Undersökningar visar att reklam som vinner priser i kreativa tävlingar är i snitt 2,5 gånger så bra på att skapa affärsresultat som annan reklam. Riktigt kreativ reklam är alltså 250 % effektivare än ”vanlig”.

Jag har märkt att företag och organisationer ser helt olika på sig själva när de formulerar sin vision.

Att många visioner inte sträcker sig tillräckligt långt mot det ouppnåeliga är också ett tydligt fenomen. De hamnar i stället i målbeskrivningar. Men sådana skrivningar är alldeles för realistiska för att kvala in i facket visioner. Mål ska man nå, visioner ska man sträva mot.

Med det var inte den grejen jag ville belysa. Jag ville göra det tydligt hur visionen säger mycket om företagets människosyn. Skriver ni visionen i första hand för er egen framgång, eller för andra?

Om du i första hand tänker på dig själv riskerar visionen låta något i stil med “Vi ska bli det ledande…”

Om du tänker mer på andra handlar visionen så klart om vad du ser att dina kunder blir hjälpta av dig och ditt företag.

Jag skrev själv en vision för snart 20 år sedan för Friskis&Svettis: “Människor ler när de tänker på träning.”

Än i dag tycker jag att den håller som drivkraft. Alla som jobbar eller arbetar ideellt i Friskis&Svettis har alltså en stor uppgift: De ska få folk att tycka att det är roligt att träna, så roligt att de ler bara de tänker på träning.

Här finns inget narcissistiskt om att det enbart är Friskis&Svettis som kan åstadkomma detta idealtillstånd, inte heller något om världsherravälde för organisationen.

Så tycker jag visioner ska vara. De ska komma åt människors vilja att bidra till något större än dem själva. Och det finns faktiskt inget större än att hjälpa, stödja och glädja sina medmänniskor.

Det är vetenskapligt bevisat.

Så alla ni som “råkat” skriva självförhärligande visioner; skriv en ny!

 

Många känner sig kallade att förklara hur man bygger varumärken. Nu sällar jag mig till den skaran med en enkel tre-punktare. För det är faktiskt bara tre saker som gäller i grunden: filosofi, kunskap och aktualitet.

En filosofi måste du ha för att engagera. Den berättar om ditt varför och ditt hur. Varför gör du det du gör och på vilket särskilt sätt?

Kunskaper gör att du klarar av att förverkliga din filosofi genom tjänster, produkter och hantering av medarbetare, partners, kunder och alla som visar intresse för dig.

Med aktualitet menar jag att du ligger rätt i tiden. Du behöver inte vara först, men du måste vara med i täten och omvandla det omvärlden för stunden tycker är viktigt, eller snart kommer tycka är viktigt, till ditt alldeles egna erbjudande.

Att vara aktuell griper över allt, både filosofin och kunskaperna. Allt måste kännas relevant för de människomassor eller utvalda individer du vill nå. Det gäller även de yttre åthävorna: designen, tilltalet, kommunikationen mm.

Att du är aktuell betyder inte att du följer varje modenyck, utan att du känner av tendenserna (trender) och justerar dig när du känner att det är smart, men inte att du kompromissar med din filosofi, värderingar och erbjudandets kärna.

Same shit, new wrapping, som en kollega till mig brukar säga.

Jag tycker Ikea (Där livet händer) och Volvo (med omtanke-visionen) är två bra exempel på företag som har de viktiga delarna på plats. Men du – även om du är ett litet företag med mikroskopisk budget i jämförelse – kan också göra det, Hör av dig till oss om du vill prata varumärkets grundstenar.

 

Det sägs att datainsamlingen som ständigt pågår nu kommer att ge oss säkrare kommunikation. Nu slipper vi lyssna på vad människor säger i undersökningar och veta att de mest hittar på. Nu kan vi ju se vad en potentiell kund gör, vilka hemsidor hen besöker, vad hen klickar på, hur länge hen är där och vad alla spår på Internet efter en redig analys berättar om människan.

Nu kommer vi kunna kommunicera exakt rätt budskap, vid exakt rätt tidpunkt på exakt rätt ställe till just den människa vi vill ha som kund.

Eller?

Självklart kan vi lära oss av en massa data om en person, men kommer hen att handla för det?

Jag tycker mig se en blandning av megalomani och tvivel i artiklarna jag läser om big data och vad vi som vill kommunicera (läs sälja) kommer lyckas med nu när vi kan iaktta varje rörelse på Internet. Storhetsvansinne för att vi vet allt, tvivel för att det verkar inte alltid funka så perfekt som det var tänkt. Folk blir irriterade på vad de ibland upplever som rena förföljelsen. Man går in av nyfikenhet på en hemsida och blir sen stalkad av samma företag. Vilken kanal man än tittar in på så nog dyker det upp ett erbjudande från hemsidan man besökte.

Jag tänker att det är något som fattas: den existentiella sidan av verkligheten, människokännedom, gammal god respekt och taktkänsla.

Data är väl stort, men förståelse för människan är fortfarande större. Och säljer bättre också.