Fotograf Alvreten och jag har arbetat ihop lika länge som jag varit copywriter. Han är yngre än mig, men var redan på väg att etablera sin egen stil när vi sågs på vårt första knäck.
Alvreten är otroligt engagerad i uppdragen, packar sin van full av fotogrejer och kör hur långt som helst för att genomföra en idé. När han väl tagit bilderna eller fått tillräckligt med film stuvar han han in alla grejer i vane igen och kör – ofta – hem genom natten.
Hans färdiga bilder och filmer överraskar alltid. Som medarbetare vill jag alltid att han ska göra just det. Jag vet hur mycket det betyder för genomslaget att sticka ut i mängden, men ibland får vi backa in i det mer konventionella. Det är så klart alltid synd, men jag förstår verkligen de kunder som ber om en lite mer “vanlighet”. Alvreten och jag vill utmana gränserna, men vi behöver ju aldrig stå till svars inför undrande kollegor. Bäst blir det när Alvreten släpps fri. (Så extremt är det inte.) Men vi behöver aldrig försvara våra val internt.
När Alvreten fotograferar för sitt höga nöjes skull blir det blommor. Men även kvinnors kroppar som man aldrig sett dem förut.