En vän sa till mig helt nyligen: “Jag måste vara helt ärlig med dig, Mats. Alla gillar inte dig.”
Han fortsatte: “Jag känner mig helt trygg med dig och vill v-e-r-k-l-i-g-e-n fortsätta jobba med dig, men somliga har svårt för dig.” Och mer: “Jag säger till dem som tvivlar att de borde prova, att jag bara har bra erfarenheter. Ändå tvekar de.”
Men jag är nöjd med det uttalandet från min vän.
Det är nog 15 år sedan jag kom fram till att om jag ska bedömas utifrån en skala mellan 1 och 5, då vill jag bara ha högsta eller lägsta betyget. Aldrig en trea. Att få en trea är att vara godkänd, ingen bryr sig. En trea är att vara slätstruken, medelmåttig och ointressant. Och vem vill ha den effekten på folk?
Självklart vill jag ha fler femmor än ettor, eller åtminstone lika många, men även om ettorna någon gång överväger, är spridningen ett bevis på att jag har lyckats engagera och beröra. Och det är ju det kommunikation måste göra. Annars är det pengarna i sjön.
Så jag får leva med att jag blir omöjlig i vissa sammanhang. Hör av dig om du vill jobba på liv och död.
Mer kärlek i guldformat?