I dag tänkte jag på hur mycket av sådant jag lyckats med som jag bara kan tacka mig själv för. Kom fram till att det inte var ett skit som jag ansvarat för helt och hållet på egen hand. Allt kul och utvecklande jag varit med om kan jag tacka någon annan för.
Jag börjar med att tacka mina föräldrar. De tog med mig till fjällen och ställde mig på skidor som sjuåring. Wow, vilken glädje jag har haft av det sedan dess!
Min pappa måste få ett extra tack för att han slussade in mig på idrott. Konstigt nog inte handboll som var hans stora grej, utan simning. Det gav mig en träningsvana jag njuter av än i dag. Och får lida av också, eftersom jag lärde mig att vara så plikttrogen mina träningspass.
Jag tackar mina kompisar på gymnasiet som läste böcker. Skulle jag ha något att säga när vi träffades var jag tvungen att ge mig i kast med samma litteratur. Läsning blev också ett livslångt intresse som inspirerade mig till att själv jobba med skrivande och kommunikation.
Min första riktiga flickvän inspirerade mig till att bli lärare, till att äntligen flytta hemifrån till en annan stad och börja leva ett eget vuxet liv. På lärarhögskolan var min handledare Anders viktig för att förstå hur man funkar i klassrummet. Och senare förstås alla elever som lärt mig vad som skapar arbetslust och vad som tråkar ut folk.
Som lärare fick jag en vän i Samuel som var musiker. Han fick mig att våga sjunga ut och lära mig tillräckligt många ackord på gitarr. De tio åren i vårt band blev fantastiska. Vi växte från duo till nio man och spelade live i radio P4 ett par gånger. Det hade jag aldrig, aldrig, aldrig klarat på egen hand med mina tre ackord.
Ett djupt känt och jättetack går från mig till Friskis & Svettis grundare Johan Holmsäter. Oj, oj, oj vad han lärt mig om attityd till livet och vad det handlar om att vara jympaledare. Så mycket av min livsglädje och kreativitet har kopplingar till Johan, Friskis & Svettis och engagemanget i föreningen.
Och så förstås det jag har jobbat med i cirka 25 år: att skriva reklam, hitta på idéer, samarbeta i kreativa team och hjälpa företag att nå ut med sina budskap för att bygga relationer med befintliga eller blivande kunder. Den karriären startades med hjälp av min vän Michael. Inflödet av tankar och proffsighet från andra vänner i branschen har gjort det möjligt att utvecklas och fortfarande tycka att det är kul. Jag tackar Inga-Lis, Alvreten, Gunnar, Eric och Cristian samt människor på längre håll som jag låtit mig inspireras av genom deras arbete.
Sist men inte minst min stora kärlek hemma. Och barnen. Förmodligen finns de viktigaste lärarna bland mina allra närmaste. Det är ju här man har chansen att bli en människa att stå ut med varje dag.
Förstår du vad jag menar? Att all utveckling beror på snålskjutsar på andra människors kärleksfullhet, visdom, kreativitet, motstånd och lotsning.
Hur är det med dig? Känner du likadant? Att det är i samarbete med andra som utveckling händer. Som min nye vän Patrick från Irland säger:
Living is giving. Connect and contribute!
Vill du åka snålskjuts på mig och mitt team är du mycket välkommen att både ge och ta. Hör av dig så bjuder jag på en kaffe i Stockholm.
