Låt mottagaren stå för tänkandet

Man vill ju inte att mottagaren ska missuppfatta budskapet när man lagt så mycket energi och pengar på det. Därför vill man att det ska vara tydligt. Och därför blir man gärna lite överdrivet tydlig. Och begår det största misstaget av dem alla: man underskattar mottagaren och förolämpar honom eller henne.

Det är subtila signaler det handlar om. Kanske blir det ingen förolämpning. Kanske stannar det vid att man är tråkig.

Att göra reklam är precis som att berätta vilken annan historia som helst; den måste ha en poäng. Är det dessutom en rolig historia bör poängen upptäckas av lyssnaren. Det blir en härlig aha-upplevelse som killar till i hela kroppen.

Så ska reklam också fungera. Den ska aktivera betraktaren, engagera intellektet. Men kännas också. I huvudet ska åtminstone en säck knytas ihop. Om berättelsen är lite längre kan hjärnan få flera ledtrådar att jobba med. Det gillar den, och så dra en slutsats som får magen att hoppa till. Och då kan det vara av både lust och olust. Eller så kan tårkanalerna aktiveras.

Det måste kännas. Och den känslan måste vara egenproducerad av de byggstenar annonsen, filmen, budskapet erbjuder betraktaren. Annars blir det ingen sympati, inget intresse och absolut ingen action.

“Tro inte att du håller på med konst”, fick jag höra förr i tiden. Det tror jag visst det, säger jag i dag. Vilken härlig konstform det är att göra reklam och kommunicera!

Hör av dig om du vill berätta en bra historia om ditt företag, en som både kittlar mottagarens intellekt och känsla.

 

 

Jag är idioten

Shit, vad många varumärkes- och kommunikationsplattformar jag läst medan jag arbetat som copywriter (eller keeper of the story, som jag börjat kalla mig efter att ha lyssnat på en intervju med skådespelaren och regissören Ron Howard).

Och shit vad många värdeord jag sett på whiteboards i olika konferensrum befolkade av personer som verkar vara överens om hur företaget fr o m den stunden ska kommuniceras och uppfattas.

Jag antar att jag alltid nickat instämmande medan leendet sakta stelnat. För någon jävel ska ju förverkliga alla dessa ord i en kampanj. Någon idiot ska sätta sig ner och försöka förvandla ett intellektuellt ordbygge, till något som känns, berör på ett bra sätt, skapar sympati och så småningom för människor att slanta upp.

Den idioten är jag och with a little help from my friends (egentligen jättemycket och ovärderlig),  älskar jag det.

Publishingpriset, liten film.

Så om du just nu står i begrepp att omvandla ord till handling, boka en idiot! Eller åtminstone kontakta en.