Hur jag hjälper dig med storyboard

Att ha en lysande idé är 10 procent av arbetet. Resterande 90 procent går åt till att sälja in den till de människor man måste få med sig för att idén ska realiseras.

Jag vet inte vad jag har läst ovanstående påstående, men min erfarenhet efter snart 25 år i kommunikationsbranschen är att det är sant. En idé, hur bra den än är, är en skör sak. Och den kommer aldrig att glida igenom på ett bananskal. Tvärtom kommer den alltid att utsättas för en massa nedskjutningsförsök.

Det finns ibland illvilja bakom försöken att tillintetgöra en idé, men oftare är det bara typiskt mänskligt beteende. Är den verkligen bra? Hur ska vi veta? Vad kommer den att kosta? Kommer den att betala sig? VI VET JU INGENTING! (Och det är skrämmande.)

Slutsats: Om du har en idé behöver du tänka igenom hur du ska hjälpa den att överleva och så småningom lyfta och flyga iväg till allmänt gillande.

Ett proffsigt storyboard är ett bra hjälpmedel (eller heter det EN storyboard?). Och det kan jag och mina kamrater hjälpa dig med. Vi hjälper dig att förtydliga och renodla för att till sist skapa en historia som ruta för ruta åskådliggör och övertygar alla tvivlare.

Jag säger inte att alla de där 90 procenten är fixade med ett storyboard, men en hel del av dem. Lite arbetet får du väl göra själv också, med charm, vision och engagemang.

Hör av dig så pratar vi om saken.

Om det nödvändiga med att vara prestigelös

När jag var yngre kunde jag slåss för en idé på ett annat sätt än i dag. Det var inte bra. Inte för att bra idéer alltid säljer sig själva och jag alltså inte borde behöva kämpa, utan för att det är svårt att tycka om en person som slåss.

I dag när jag blivit så mycket visare, gör jag ända allt jag kan för att en idé som jag tycker är bra ska gillas. Men inte så kantigt som förr. Jag förstår att folk också måste gilla mig om de ska köpa en idé av mig.

Kloka människor i min bransch påstår att idén är 10 procent av arbetet. Resten är pedagogik, utförande, finslipning och tvivel.

Jag hittade själv på vad de 90 övriga procenten består av. Och jag tror tvivlet är särskilt bra, att man tillsammans i teamet – där min kund ingår – prövar idén ordentligt. Är den så bra som den kändes i början? Eller som jag ville att alla skulle tycka?

Att vara prestigelös betyder inte att man är flat och alltid ger sig. Det handlar mer om att alla i en arbetsprocess ska må bra, tycka att det är roligt och känna sig delaktiga. Oj, där blev det en massa fler nödvändiga procent!

Jag vill helt enkelt att alla ska vara nöjda. Om inte det går med de vänliga medel jag känner till, då är min idé inte rätt för den här kunden och vid det här tillfället.

Då skrattar vi, går åt varsitt håll utan sura miner och önskar varandra lycka till.

Shit, vad glad jag är att jag förstår detta. Jag tror aldrig jag varit bättre. Testa mig gärna.

Nu både ödmjuk och prestigelös.