Reklam handlar sällan om det vi pratar om

Reklam – eller vad du föredrar att kalla arbetet med att bygga förtroende och gillande som leder till köp – har så klart sina rationella delar, men handlar mest om känslor. Det brukar vara så att reklamköparen mest håller sig till det rationella, medan kommunikatören försöker prata om känslor.

Eftersom jag jobbar som kommunikatör pratar jag alltså helst om känslor. Det är helt rationellt för mig. Att känslorna berör det allra djupaste inom en människa, det är också rationellt.

Jag tror alltså att det gäller att förstå mer om människan än att hon ska bli berörd, underhållen eller upplyst. De underliggande krafterna har med liv och död att göra.

För att säga det kort: vi människor letar efter det meningsfulla, det som hjälper oss att leva med mening och gör oss till bra människor, i vissa fall till superhjältar.

Tänk vad människor kan göra för att följa sitt innersta! Man ger upp karriärer, tar risker och jobbar stenhårt för någon vision som ofta handlar om en bättre värld på något sätt. Kanske hjälpa fattiga och sjuka, kanske lösa problem med hjälp av teknik. Vad det än är; det handlar om passioner.

Men vi pratar sällan om dessa starka drivkrafter. Trots att så många av de mest framgångsrika varumärkena lever av och med sina passioner: Apple, Tesla, Läkare utan gränser, Virgin, Uber m fl.

Ju mer vi kan få sakerna vi pratar om att handla om passionerna och det meningsfulla, desto bättre för oss som jobbar med reklam (eller vad vi ska kalla det).

Om vi gör det på liv och död, då kommer vi att nå de människor vi vill nå, för att vi förtjänar det.

Vad tror du om det? Beredd att prata mer om det? Skriv ett meddelande på kontaktsidan.

Livet måste ha en mening, då måste reklamen också ha det.

En A4 ska räcka

Shit, vad mycket tid som läggs på presentationer av idéer!

Typiskt för dessa presentationer är att de är snygga, mångordiga och bedövande. Det sistnämnda är inte en helt bra strategi.

Få är de mottagare av långa presentationer som orkar behålla hålla skärpan hela vägen genom ordskogen.

– Det ser bra ut, brukar läsaren säga av ren självbevarelsedrift.

Men en bra presentation ska inte behöva vara längre än en A4. Det man inte lyckas förklara på en sida blir inte bättre av att dras ut på flera sidor. Om idén inte går att beskriva kort, är det helt enkelt ingen stark idé.

När jag för några år sedan umgicks med en av mina förebilder, Lars Arvid Boysen, fick jag lära mig att han hade gått ner till en halv A4 för sina presentationer. Han var trött på allt bla-bla-bla och var bara intresserad av kärnan i en idé. Gillade inte kunden den halva a-4:an fick det vara.

Jag är mer inställsam än så, men en A4 räcker.

Skriv så kort som möjligt.

Fotografen och jag

I mer än 20 år har jag jobbat med samma fotograf. Jag har samarbetat med andra fotografer, men inte så länge som med Alvreten. Vad kan det bero på?

Vi började med ett kyrkjobb. Alvreten fotade präster och arkitektoniska detaljer, jag skrev en massa om den nybyggda frikyrkan i Småland. Jag var ny på jobbet och passionerad. Och passionerad vet jag nu att Alvreten också var, men då kände jag inte karlen. Jag tror knappt jag träffade Alvreten över huvudtaget den gången, men jag gillade bilderna.

Kyrkan var mitt andra uppdrag som nyexaminerad copywriter och jag tyckte att det var skitkul. Jag ville visa att jag var bra och skrev med en eld som jag inte lyckats släcka sedan dess. Jag vill berätta intressanta historier.

Det är som ett omen att vårt första jobb tillsammans kom att handla om att marknadsföra en kyrka, d v s människor med en tro. Vi tycker fortfarande att det är lika underbart med människor som tänker att de uträttar något gott för mänskligheten. I den nybyggda kyrkan fanns tydliga visioner och sådana kunder gillar vi fortfarande, fotograf Alvreten och jag.

Vi har ju också en tro på att vi gör goda saker, och att våra kunder kommer att bli glada. Och deras kunder i sin tur. Det är ett slitet uttryck, men vi brinner för det.

Efter kyrkan har vi brunnit för försäkringar, för träning och hälsa, för fastigheter, för mäklare, för badrumsinredning, för skönhet, för barnvagnar och robotar m m.

Det verkar spela mindre roll VAD vi fotograferar och skriver om så länge vi tror att vi kan göra världen och vår kund lite bättre. Lusten i processen – från första möte till färdigt jobb – får oss att brinna varenda jäkla gång. Det är sant.

Varje gång hoppas jag att våra kunder ska välja de “konstigaste” bilderna, eftersom det är de “konstiga” bilderna som gör det intryck vi strävar efter. De bilderna känns.

Vi är beredda att brinna för dig när helst du vill. Nu startar vi nya kontot @photoandcopy på Instagram för att berätta mer om hur elden kan brinna för dig. Hör av dig!
Halleluja!

Omöjlig släcka

När vi börjar jobba ihop

Ibland tänker jag att det bara är en enda grej som räknas när en konsult och en uppdragsgivare möts: att uppdragsgivaren tror att konsulten ska hjälpa till att öka lönsamheten.

Men innan vi kommer så långt är det annat som måste funka. Om du frågar mig.

Om vi var maskiner skulle inget annat än problemet-lösningen-resultatet vara relevant, men nu råkar vi vara människor. Och även om vi helst vill slippa ibland, så känner människor saker, jobbiga i bland, roliga ibland. Människor inspireras under vissa omständigheter, hämmas i andra.

Det är dessa mänskliga ingredienser i ett konsult-uppdragsgivare-förhållande som kan göra hela skillnaden.

Människan gillar ju lek, att prova sig fram, testa idéer, göra misstag, gå vilse, ställa dumma frågor, dra iväg på stickspår, känna tillit och ha en rak kommunikation utan rädsla.

Om vi tillsammans ska komma någon vart med de där eftertraktade lösningarna på problemen, då måste vi prova att gå vid sidan av den upptrampade stigen. Jag tror att det är ett krav. I alla fall om det vi gör ska resultera i “mer, bättre, tydligare, synligare” o s v.

Ju mer jag arbetar med att skapa kommunikationslösningar, desto mer övertygad blir jag om att det handlar om att sänka alla garder och vara så mycket ynklig men modig människa det bara går. Tvärsäkerhet dödar idéer.

Med ynklighet, mod och sårbarhet kan det bli fantastiska idéer, för då törs kreativiteten titta fram. Och då är det stort och härligt att vara människa, vare sig man är konsult eller uppdragsgivare.

Tror du som jag? Hör av dig!

Min dotters tolkning av sin fars nya uppdrag.