Boken jag läser handlar egentligen inte specifikt om mig. Jag bara sympatiserar med den. Jag känner igen mig, försöker leva som boken lär.
Det verkar kanske som den här fina boken handlar om livet på djupet. Det gör den inte. Den handlar bara om det professionella skrivandet. Möjligen berör den mig på djupet för att den ger mig rätt.
Boken heter Text & Stil och är skriven av Magnus Linton. Han ondgör sig över att så många texter som ska förklara komplexa sammanhang är så tråkiga. Alldeles för få skribenter vågar vara personliga och roliga.
Här är det på plats med ett förtydligande: Det handlar inte om att skriva “jag, jag, jag” eller skämta en massa. Det är stil, vi pratar om. Rytm, scener, starter, enkelhet, berättarlus och avslut.
Jag förkortar och förenklar budskapet så här: skapa rörelse, var egen, ha humor, var konkret och få det att se ut som om texten var lätt att skriva. Av lust.
Linton säger det jag vill höra: Att få läsningen att flyta lätt och lustfyllt har ingen motsvarighet i arbetet bakom. Man har brottats med varenda ord och lagt ner massor av möda på att få texten att se ut som om den är skriven på ren inspiration i ett huj.
Om du delar Lintons och mina ideal, har budskap du vill förmedla, men vill undvika svettandet vid datorn, hör av dig.
“Min” fotograf Alvreten håller med mig om allt ovanstående. Kolla bara hur hans bilder också ser ut att vara helt lustdrivna.