Uncategorized

Reklam – eller vad du föredrar att kalla arbetet med att bygga förtroende och gillande som leder till köp – har så klart sina rationella delar, men handlar mest om känslor. Det brukar vara så att reklamköparen mest håller sig till det rationella, medan kommunikatören försöker prata om känslor.

Eftersom jag jobbar som kommunikatör pratar jag alltså helst om känslor. Det är helt rationellt för mig. Att känslorna berör det allra djupaste inom en människa, det är också rationellt.

Jag tror alltså att det gäller att förstå mer om människan än att hon ska bli berörd, underhållen eller upplyst. De underliggande krafterna har med liv och död att göra.

För att säga det kort: vi människor letar efter det meningsfulla, det som hjälper oss att leva med mening och gör oss till bra människor, i vissa fall till superhjältar.

Tänk vad människor kan göra för att följa sitt innersta! Man ger upp karriärer, tar risker och jobbar stenhårt för någon vision som ofta handlar om en bättre värld på något sätt. Kanske hjälpa fattiga och sjuka, kanske lösa problem med hjälp av teknik. Vad det än är; det handlar om passioner.

Men vi pratar sällan om dessa starka drivkrafter. Trots att så många av de mest framgångsrika varumärkena lever av och med sina passioner: Apple, Tesla, Läkare utan gränser, Virgin, Uber m fl.

Ju mer vi kan få sakerna vi pratar om att handla om passionerna och det meningsfulla, desto bättre för oss som jobbar med reklam (eller vad vi ska kalla det).

Om vi gör det på liv och död, då kommer vi att nå de människor vi vill nå, för att vi förtjänar det.

Vad tror du om det? Beredd att prata mer om det? Skriv ett meddelande på kontaktsidan.

Shit, vad mycket tid som läggs på presentationer av idéer!

Typiskt för dessa presentationer är att de är snygga, mångordiga och bedövande. Det sistnämnda är inte en helt bra strategi.

Få är de mottagare av långa presentationer som orkar behålla hålla skärpan hela vägen genom ordskogen.

– Det ser bra ut, brukar läsaren säga av ren självbevarelsedrift.

Men en bra presentation ska inte behöva vara längre än en A4. Det man inte lyckas förklara på en sida blir inte bättre av att dras ut på flera sidor. Om idén inte går att beskriva kort, är det helt enkelt ingen stark idé.

När jag för några år sedan umgicks med en av mina förebilder, Lars Arvid Boysen, fick jag lära mig att han hade gått ner till en halv A4 för sina presentationer. Han var trött på allt bla-bla-bla och var bara intresserad av kärnan i en idé. Gillade inte kunden den halva a-4:an fick det vara.

Jag är mer inställsam än så, men en A4 räcker.

I mer än 20 år har jag jobbat med samma fotograf. Jag har samarbetat med andra fotografer, men inte så länge som med Alvreten. Vad kan det bero på?

Vi började med ett kyrkjobb. Alvreten fotade präster och arkitektoniska detaljer, jag skrev en massa om den nybyggda frikyrkan i Småland. Jag var ny på jobbet och passionerad. Och passionerad vet jag nu att Alvreten också var, men då kände jag inte karlen. Jag tror knappt jag träffade Alvreten över huvudtaget den gången, men jag gillade bilderna.

Kyrkan var mitt andra uppdrag som nyexaminerad copywriter och jag tyckte att det var skitkul. Jag ville visa att jag var bra och skrev med en eld som jag inte lyckats släcka sedan dess. Jag vill berätta intressanta historier.

Det är som ett omen att vårt första jobb tillsammans kom att handla om att marknadsföra en kyrka, d v s människor med en tro. Vi tycker fortfarande att det är lika underbart med människor som tänker att de uträttar något gott för mänskligheten. I den nybyggda kyrkan fanns tydliga visioner och sådana kunder gillar vi fortfarande, fotograf Alvreten och jag.

Vi har ju också en tro på att vi gör goda saker, och att våra kunder kommer att bli glada. Och deras kunder i sin tur. Det är ett slitet uttryck, men vi brinner för det.

Efter kyrkan har vi brunnit för försäkringar, för träning och hälsa, för fastigheter, för mäklare, för badrumsinredning, för skönhet, för barnvagnar och robotar m m.

Det verkar spela mindre roll VAD vi fotograferar och skriver om så länge vi tror att vi kan göra världen och vår kund lite bättre. Lusten i processen – från första möte till färdigt jobb – får oss att brinna varenda jäkla gång. Det är sant.

Varje gång hoppas jag att våra kunder ska välja de “konstigaste” bilderna, eftersom det är de “konstiga” bilderna som gör det intryck vi strävar efter. De bilderna känns.

Vi är beredda att brinna för dig när helst du vill. Nu startar vi nya kontot @photoandcopy på Instagram för att berätta mer om hur elden kan brinna för dig. Hör av dig!
Halleluja!

Ibland tänker jag att det bara är en enda grej som räknas när en konsult och en uppdragsgivare möts: att uppdragsgivaren tror att konsulten ska hjälpa till att öka lönsamheten.

Men innan vi kommer så långt är det annat som måste funka. Om du frågar mig.

Om vi var maskiner skulle inget annat än problemet-lösningen-resultatet vara relevant, men nu råkar vi vara människor. Och även om vi helst vill slippa ibland, så känner människor saker, jobbiga i bland, roliga ibland. Människor inspireras under vissa omständigheter, hämmas i andra.

Det är dessa mänskliga ingredienser i ett konsult-uppdragsgivare-förhållande som kan göra hela skillnaden.

Människan gillar ju lek, att prova sig fram, testa idéer, göra misstag, gå vilse, ställa dumma frågor, dra iväg på stickspår, känna tillit och ha en rak kommunikation utan rädsla.

Om vi tillsammans ska komma någon vart med de där eftertraktade lösningarna på problemen, då måste vi prova att gå vid sidan av den upptrampade stigen. Jag tror att det är ett krav. I alla fall om det vi gör ska resultera i “mer, bättre, tydligare, synligare” o s v.

Ju mer jag arbetar med att skapa kommunikationslösningar, desto mer övertygad blir jag om att det handlar om att sänka alla garder och vara så mycket ynklig men modig människa det bara går. Tvärsäkerhet dödar idéer.

Med ynklighet, mod och sårbarhet kan det bli fantastiska idéer, för då törs kreativiteten titta fram. Och då är det stort och härligt att vara människa, vare sig man är konsult eller uppdragsgivare.

Tror du som jag? Hör av dig!

Att ha en vision betyder att man vet varför man går till jobbet. Någonstans långt därborta finns en bild (en vision) av något gott, värt att kämpa för.

En vision skapar känslor, stora känslor. Den svarar på varför du håller på så jäkla envetet med det du gör.

En vision skiljer sig från ett mål på så sätt att du fortsätter arbeta vidare även efter att du nått ditt mål. Ett mål är i bästa fall ett steg i rätt riktning. Eller så är målet placerat på ett annat ställe än på linjen som leder mot visionen. Målet var kanske bara något ekonomiskt eller fysiskt, mer inkomster, ny lokal eller något sådant alldagligt.

Visionen blir du aldrig klar med. Och inte jag som copywriter heller om jag har dig som kund.

Om du har en klar vision då vet jag varför jag skriver. Om jag – som just nu bl a skriver om att sälja bostäder, om att fixa till sitt yttre i en salong, om att erbjuda ett it-system för en viss sorts företag, om hälsa och om grejer man har i badrum – drabbas av de här företagens vision, då blir jag inspirerad. Då förstår jag. Jag får en riktning på idéer och ord och skriver intressantare texter. Mer säljande. Mer sympatiska. Med mer känslor.

Jag hjälper gärna till att formulera en vision om det inte finns någon, eller om den som finns snarare är ett mål.

Jag tänker på vad Anders Gärderud sa om mål efter att blivit den förste att springa 3000 meter hinder under 8 minuter och tio sekunder år 1975. “Jag ångrar att jag inte satte målet till under 8 minuter. Då hade jag klarat det också.”

Mål riskerar att göra oss nöjda halvvägs. Visioner tar oss längre.

Vilken är din vision?

Viktigaste enheten i ett koncept är visionen. Har du den klar för dig kan vi bygga en stark historia runt dig och ditt företag. Det är det jag kallar koncept.

När du vet vad du vill, då kommer ord och idéer flygande utan motstånd. Och de orden och idéerna inspirerar till handlingar och då blir det fler historier. Konceptet bär.

Det bästa med att ha kommunikationen grundad i en vision är att den blir sann. Den som läser om dig får positiva känslor av dina djupt kända ambitioner och vill på något sätt vara delaktig, kanske bara genom att glädjas åt ditt “varför” och hur du kommit fram till det, men kanske också som kund, eller anställd.

Människan är människans glädje och det är egentligen vad all kommunikation handlar om. Vi människor är otroligt nyfikna på andra människor och älskar framgångshistorier, goda berättelser om när någon lyckas eller bara kämpar och vill något stort och gott.

Jag möter ständigt människor – ofta mina kunder – som har massor av historier och vill framåt. Deras visioner handlar i 100 procent av fallen om att göra bra saker för andra. Visst vill de tjäna pengar på sitt “varför” också, men det är väl inget fel med det? Alla har en hyra att betala. Och alla har dessutom drömmar om att kunna ta ledigt och göra något annat också: upptäcka nya platser, ägna sig åt favoritsporter, träffa nya människor och vännerna, och bara vara ledig.

Jag vill vara copywriter för människor med sköna visioner. Hör av dig om du vill ha en copywriter som älskar att veta “varför” och berätta sanna, engagerande historier. Tillsammans skapar vi konceptet som varje dag bär framåt mot det goda äventyret.

Jag vet, det låter religiöst. Men vad tusan, så är det med engagemang och visioner. Dina kunder kommer att älska att du blottar dig och visar känsla. Våga med Herr Janson!

Jag läste precis en artikel i MIT Sloan Management Review om en undersökning som visade att inte ens högsta ledningarna i företag känner till sina egna strategier. Och värre blir det längre ner i hierarkin.

Artikeln stödjer det jag läst om tidigare, att många av de främsta  företagen struntar i långa planer för framtiden. Framtiden verkar komma emot en fortare och fortare med ständigt nya överraskningar, så varför planera?

En konsekvens av den strategilösa framtiden är att gig-ekonomin växer till sig, d v s att arbetsuppgifterna allt oftare utförs av människor som inte är anställda, men hoppar in när de behövs.

Det kan kännas vimsigt för en företagsledning att inte ha en fem- eller treårig strategi. I själva verket är det ett helt rationellt val. Lösningen med gig funkar helt enkelt bättre.

Som strategilösa blir vi agila, vilket betyder att vi kan reagera snabbt på förändringar, ändra och styra om åt det håll som stunden kräver. Med en gig-syn på tillvaron,  går det att navigera snabbare. Gig-ekonomiförespråkare känner svetslågan i baken; vi MÅSTE hänga med och lära oss nytt varje dag.
Det lär finnas en 5-timmar-i-veckan-regel som syftar på hur mycket tid vi alla bör lägga på vår egen vidareutbildning om vi inte ska bli akterseglade. Bill Gates och andra hyfsat lyckade entreprenörer skriver under på den, om jag förstått det hela riktigt.

I dag har vi all kunskap inom räckhåll. Det är bara att läsa på, öva och utvecklas.

Testa gärna ett gig med mig och mina kompisar i Herr Janson nästa gång du har behov av att kommunicera utan en femårig strategi som riktlinje. Du bara står där i nuet och tänker: “Vad bra om jag kunde berätta detta nu direkt på ett fräscht och intressant sätt.

Time for a gig!

Ibland är jag dum nog att svara ja på frågan: “Kan du leverera en ny hemsidestext till det här företaget? Det är bråttom.”

Jag antar att jag gillar utmaningar. Och så tänker jag alltid att projektet kan växa när de ser vilken stjärna de anlitat för omskrivning av den där texten de inte gillade.

Ibland funkar det, men risken är överhängande att min nya copy blir skit. Eller så här: Nya texten är kanske inte dålig, men den blir skriven i ett sammanhang som ingen omfattas av, för det sammanhanget finns bara i ett enda huvud i hela världen: mitt.

Bra kommunikation tar tid. Och då menar jag inte att själva skrivandet behöver vara så tidskrävande. Men allt det andra.
För det första insamlande av information. Det kräver en hel del fotarbete, om än inte särskilt avancerat, men timmarna går.

Det är det som kommer efter researchfasen som är den stora tidsätaren – att gå igenom informationen, låta den studsa mot allt annat man har i huvudet efter att ha fyllt på med grejer varje dag hela livet, och till slut komma fram till det absolut nödvändigaste: en insikt.

Insikten är när polletten ramlar ner. Så tydligt ska det kännas. Jag och uppdragsgivaren fattar vad som är den s k grejen, vad som är storyn, vad som är kärnan och vad som måste ligga till grund för det som ska nå fram till rätt människor: kommunikationsidén. Insikten är som en uppenbarelse från ett högre väsen. Vi ser sanningen tillsammans.

Därefter alltså kommunikationsidén, som inte måste vara en rubrik (eller på klassiskt manér, en rubrik och en bild), utan ett grundläggande koncept som vi hädanefter alltid har i åtanke för allt vi gör kommunikationsmässigt.

Konceptet brukar bli ett antal väl valda ord. Kanske stannar de på konferensbordet, medan rubriken och bilderna flyger i väg. Där finns en skillnad mellan konceptet och kommunikationen.

Jag vet inget annat sätt att gå från totalt ovetande till lite av en expert.

Alltså: 1 Information (kring mitt uppdrag, men också precis allt jag vet, har upplevt och samlat i mitt förråd av tankar och erfarenheter). 2 Insikt. 3 Idé.

Så måste det gå till.

Så ge mig all information. Plus tid. Så kan vi komma fram till den där nödvändiga insikten tillsammans.

Gå till kontaktsidan om du vill testa processen.

En urgammal sanning när det gäller reklam och kommunikation är att budskapen måste sticka ut. En lika gammal sanning är att reklamköparna ofta tvekar när de får förslag som faktiskt sticker ut.

Det är lätt att tolka sammandragningen i magen man kan få av kommunikation som sticker ut, som något negativt, särskilt om man ska stå för den offentligt.

Men den rätta tolkningen av det magonda är troligen att det är ett bra förslag. Hade förslaget stuckit ut på ett dåligt sätt, hade du inte fått magont. Då hade du varit likgiltig och tackat nej. Eller möjligen blivit förbannad för att dina kommunikatörer presterat så dåligt.

Jag och mina kommunikationskamrater vill inte göra dig förbannad. Men gärna få till det där oroliga pirret.

Vi jobbar efter övertygelsen att kreativitet säljer dina varor eller tjänster bättre än allt annat. En priskampanj kan förstås sälja, men på kort sikt.

En hållbar strategi är att bygga ett varumärke med uthållighet och kontinuitet, och på olika kreativa sätt fortsätta att prata om kärnan i verksamheten, om syftet, om visionen och om sina passioner.

Dina budskap måste glädja, skava, intressera och på lång sikt skapa en relation till följare, kunder och hang arounds.

Det kan vi hjälpa till med. Att säga rätt sak till rätt människor på ett sätt som är nytt och engagerande. Och så måste det alltid se snyggt ut.

Vi kan höja intressegraden på dina inlägg där konkurrensen om uppmärksamheten å ena sidan är benhård, men där det å andra sidan finns ett stort utrymme att i en strid ström av habila inlägg, sticka ut.

Pirrar det i magen?

PS Undersökningar visar att reklam som vinner priser i kreativa tävlingar är i snitt 2,5 gånger så bra på att skapa affärsresultat som annan reklam. Riktigt kreativ reklam är alltså 250 % effektivare än ”vanlig”.

Jag har märkt att företag och organisationer ser helt olika på sig själva när de formulerar sin vision.

Att många visioner inte sträcker sig tillräckligt långt mot det ouppnåeliga är också ett tydligt fenomen. De hamnar i stället i målbeskrivningar. Men sådana skrivningar är alldeles för realistiska för att kvala in i facket visioner. Mål ska man nå, visioner ska man sträva mot.

Med det var inte den grejen jag ville belysa. Jag ville göra det tydligt hur visionen säger mycket om företagets människosyn. Skriver ni visionen i första hand för er egen framgång, eller för andra?

Om du i första hand tänker på dig själv riskerar visionen låta något i stil med “Vi ska bli det ledande…”

Om du tänker mer på andra handlar visionen så klart om vad du ser att dina kunder blir hjälpta av dig och ditt företag.

Jag skrev själv en vision för snart 20 år sedan för Friskis&Svettis: “Människor ler när de tänker på träning.”

Än i dag tycker jag att den håller som drivkraft. Alla som jobbar eller arbetar ideellt i Friskis&Svettis har alltså en stor uppgift: De ska få folk att tycka att det är roligt att träna, så roligt att de ler bara de tänker på träning.

Här finns inget narcissistiskt om att det enbart är Friskis&Svettis som kan åstadkomma detta idealtillstånd, inte heller något om världsherravälde för organisationen.

Så tycker jag visioner ska vara. De ska komma åt människors vilja att bidra till något större än dem själva. Och det finns faktiskt inget större än att hjälpa, stödja och glädja sina medmänniskor.

Det är vetenskapligt bevisat.

Så alla ni som “råkat” skriva självförhärligande visioner; skriv en ny!